Jag har vare sig tid med politisk aktivitet eller att blogga. eller att skriva mina texter till nästa bok. Jag försöker få sprutt på mitt sega lilla 'föredragsföretag'. I november fakturerar jag helt OK, sen är det mörkt...
Jag hoppar också på små byggjobb.
Icke desto mindre har jag ätit lunch vid datorn - och skrivit något som blir en mix av blogg och text som ska passa in i mitt märkligaste skrivprojekt hittills. Det har arbetsnamn som i bilden ovan.
Spontana kommentarer av alla sorter mottages tacksamt! (författaren i mig avskyr läget, i övrigt har jag det pretty cooolt)
Ha en bra helg!
_____________________
Jag har trott på det goda
i allt ljuset som strålar tvärs igenom
hela universum
Jag har trott på det goda
i tyngdkraften och alla lagar
som håller ihop vårt obetydliga solsystem
Jag har trott på det goda
i människan och i sin förlängning
att hela mänskligheten skulle kunna vara god
men sedan jag kom att bevaka lagarna
som skrivs av dem som är valda att representera oss
finner jag varken mildhet eller saktmod
Helt andra saker aktiveras och det är de som redan har
som kommer att få mer,
brutalitet och själviskhet premieras
så gror och växer mänskligheten snett
uppåt med en enda generator i drift
- lagarna gynnar de monumentala i girighet
Jag tror inte längre på det spontant goda
men jag har ett val och antingen måste
jag bekämpa det växande onda
Eller undvika politik och den så kallade
nöjesindustrin så mycket som möjligt
behandla dessa båda entiteter som något giftigt
men jag, vi alla, har att vara försiktiga
den andra sidan konstruerar lagar i rasande fart
inte för att skydda eller skapa god ordning
Nej, den man rustar för att kunna slå
mot var och en,
kan snart döda utan orsak
Jag tror inte längre på det självmant goda
vi har att kämpa för varje sketet strå
strida för varje ynka millimeter respit
innan min död hoppas jag kunna säga att
ett litet ljus synts till i den allra yttersta periferin
Dags att börja samla argument som är snabba, roliga, häftiga, illustrativa, varför IPRED inte är bra - men framför allt att det finns alternativ som kan få saker att växa bättre och mer än att stirra sig blind på att enda lösningen heter patent och lås och monopol och upphovsrätt för att det ska gå att tjäna pengar.
Det är häftigt att se hur en redan gigantisk och het marknad av och kring mobiltelefoner formligen nu exploderar en gång till. Orsak, ett öppet operativ vid namn Android.
Close my case, känns det som. Men hur få IPRED-kramare att fatta???
Min tanke är att via facebook eller på andra sätt leta mig fram till nyckelpersoner inom exv (S) för att lite nu och då beströ dem med små korta, roliga, talande fakta...
Kanske är jag snart facebookvän med Leif Pagrodsky. Vem vet?!
Hjälp mig alltså att samla bra grejer. Eller snarare, låt oss hjälpas åt att hitta korta bra informationspuffar som vi i sin tur kan dela med oss av.
Inte gödsla, utan hellre sakta men säkert bygga upp facebookvänskaper, och vart efter ge lite information, utan att trycka informationen i halsen på dem, utan att argumentera... Utan att någonsin vara påstridig... Utan lugnt och sansat och med allt det glitter man har i ögonen när man pratar förtroligt med vänner.
När jag läste vad James Boyle säger om upphovsrätt i tidningen IDG kände jag spontant, det här är bra. Det här borde kortas lite och vid rätt tillfälle hamna under exv Leif Pagrodskys (S) ögon, eftersom han av ren okunskap fortsätter att hävda upphovsrätten på helt fel grunder.
"Själva internet är en sådan, ett världsomspännande öppet nät skapat av ett gäng nördar.
– Det är inte en myndighet som skapat internet. Hade det varit det skulle det se ut som Minitel eller text-tv, säger James Boyle.
Ett annat exempel är Linux, vars tillkomst gått rakt emot alla föreställningar om hur ett operativsystem blir till.
Och om någon för 15 år sedan kommit med idén om att sammanställa ett uppslagsverk genom att sätta upp en sajt och låta vem som helst redigera den?.
– Den personen hade letts iväg till ett madrasserat rum, fått lite trevliga droger och blivit klappad på huvudet, säger James Boyle.
Han understryker att han absolut inte säger att den öppna vägen alltid är bäst... Lösningen är att myndigheter och lagstiftare som ska fatta beslut om upphovsrätt eller annan immaterialrätt tittar på de empiriska bevis som finns.
– I dag är det de som har rättigheterna som får frågan: Fungerar det här monopolet ni har? Ja! Vill ni ha ännu fler rättigheter? Ja!
...
Han kallar den amerikanska upphovsrättslagen från 1976 för ett av de dummaste policybesluten de senaste 200 åren. Innan dess gällde upphovsrätten i 14 år, med möjlighet till förlängning i 14 år om upphovsmannen bad om det. Det var det bara 85 procent som gjorde.
– Trots det fattades beslut om att förlänga upphovsrätten till livstid plus 50 år. Där stoppades möjligheten att i dag kunna bygga ett digitalt Alexandria, säger James Boyle.
Ytterligare skärpningar har skett sedan dess, även i Europa, eftersom beslut på området ofelbart följs av att andra länder följer efter i harmoniseringens namn.
– I musik kan du harmonisera nedåt och uppåt. Immaterialrätt harmoniseras alltid uppåt. Det är som en kör av galna sopraner, säger James Boyle."
Vi är givetvis inte i hamn vad gäller integritetsfrågorna, men vi har fått upp Socialdemokratiska partiet rejält på banan. Efter denna kongress har samtalsklimatet i en rad viktiga frågor förändrat.
Genom våra relativa framgångar kan vi i framtiden än mer stödja dem bland de förtroendevalda som fått rätt häftiga uppdrag. Åsa Westlund är en och hon kämpar normalt på det europeiska planet, på kongressen hjälpte hon till att få genom åtminstone 2 av våra ursprungliga 4 Att-satser.
På sin blogg skriver hon om att IPRED måste förändras, och att socialdemokraterna nu har beslutat så.
Jag håller inte med om allt, bland annat är jag lite bekymrad över att man vill tillsätta en integritetsombudsman. Jag anser att man hellre redan i första läget dels ska följa den faktiskt ypperliga regeringsform vi redan har, men som inte efterlevs, dels ska stifta lag på sådant sätt att en integritetsombudsman inte behövs.
Men att sitta och sura över sådana struntsaker nu är dumt. Grejen är att kongressen rent generellt har pekat ut en bättre riktning åt partiet. (Även DN skriver om saken, samt SvD)
Det går också i linje med vad SAP säger sig vilja: Att sätta människans behov före systemen.
Som bekant har socialdemokratin haft en lätt demolerad självbild i ämnet tidigare. Man har trott att staten är bra, att systemen är bra, bara de är generella...
Denna kongress har bjudit på små revolutioner därvidlag på en rad viktiga områden:
* Man intar en bättre hållning i integritetsfrågorna - och förståelsen kommer att fortsätta att växa.
* Man skiter i att vara ideologisk, skolor kan drivas i privat regi, men vi ska se till att få ut kvalitet ur dem före bestickande vinstuttag.
* Man snackar om oss småföretagare, oss mikroföretagare som jag själv tillhör, och utgör ett bortglömd och av samtliga partier fullständigt negligerad grupp. Vi är 900.000. Vi skulle kunna bilda eget parti.
* * *
Jag anar att alla kanske inte ser eller förstår det stora som har hänt. Jag anar att man hade velat se några snabbfixar, några häftiga uttalanden och skrivningar.
Men det är exakt vad Alliansregeringen hållit på med - och hur bra har det gått? Försäkringskassan står på öronen och snart utförsäkras horder av människor, som ska gå vart då? FRA-debaklet. Arbetslinjen. Utanförskapet som man skulle utplåna, men det enda ställe det försvunnit på är från moderaternas hemsida.
Jag kan göra listan lång, men summan är att sådana retoriska kvickfixar sällan funkar i praktiken.
* * *
I sammanhanget är det alltså stort att socialdemokraterna genom sina rådslag och nu genom kongressen formulerar sin generella vilja, en vilja som är lite ny:
Att sätta människans behov före systemen.
* * *
Sätt denna sats jämte IPRED.
Sätt denna sats jämte FRA.
Sätt denna sats jämte Datalagringsdirektivet...
Ni förstår vart jag vill komma.
Det är en sats med udden riktad inte bara mot Alliansen, som ju inte är liberal längre, det är en sats som kan brukas mot egna FRA-kramare inom SAP.
Kongressen och partiledningen har gett oss det ypperligaste av vapen att slåss vidare med.
* * *
Här de två attsatserna som idag bifölls:
I26:2 att (S) verkar för ett reformarbete i riksdag och departement som syftar till en öppnare, mer för medborgaren begriplig och överblickbar samt mer transparent lagstiftningsprocess. I26:3 att (S) verkar för en översyn av de lagar som på något sätt kan kränka offentlighetsprincipen och individens rätt till skydd för sin identitet och integritet i enlighet med Regeringsformen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Dessutom bifölls motion I36 (som Eva-Lena Jansson (S) riksdagsledamot varit med och författat) om att Modernisera upphovsrätten,som hade följande att-sats:
I36:1 att riksdagsgruppen får i uppdrag att ta initiativ till ett brett utredningsarbete med utgångspunkt i att värna upphovsrätten, likväl som konsumenternas rättigheter, medborgarnas rätt till information, värna den personliga integriteten och upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet.
* * *
Vi är inte framme, men jag hoppas att man även utanför den krets jag umgås i kan förstå vilken kraft det ligger i detta, att så många från helt olika håll, i nätverk och utan nätverk, har pepprat in skrivningar till kongressen för att få detta till stånd.
Jag vet inte vad som hänt mina egnaövriga3 motioner, men jag vet att det har bildats ett moment i Sveriges störta politiska rörelse.
Vi har alla att efter förmåga hjälpa denna snöboll att bli större.
För saker sker inte genom snabba mirakel. För att få till stånd en förändring och det slutliga underverket har vi att hjälpas åt. Så bygger vi en positiv framtid.
Jag har tio tolv, kanske femton skränande monster omkring mig som smäller ballonger och jag försöker följa sossarnas kongress. (Tula fyller fem år och det är halloween samtidigt).
Mitt i barnkalaset ringer Stefans Konspirationer" Wikén:
Han: Ge mej ett uttalande! Jag måste få iväg ett pressmeddelande!!
Jag: Vad har hänt? Monstrena ryckte just ur bredbandet.
Han: Vi har fått igenom 2 av våra att-satser.
* * *
Först blev jag besviken, för jag greppade inte hela läget. Sen går det långsamt upp för mig när jag ser vilka Att-satser vi fått igenom. Det här här bra!
Sossarna, detta otroligt stora parti är nästan helt i mål. Nästan helt i mål.
Fan tänker jag. Man har ju tagit en av de viktigare Att-satserna:
“Att (S) verkar för en översyn av de lagar som på något sätt kan kränka offentlighetsprincipen och individens rätt till skydd för sin identitet och integritet i enlighet med regeringsformen och europakonventionen om mänskliga rättigheter.”
Det är stort. Det innebär att sossarna och partistyrelsen vågar och vill ta ansvar. Man vill verka för en total översyn av hela lagrummet.
Vi som skrivit motionen, men också fått hjälp från helt andra håll, det är flera arbetarkommuner som engagerat sig, jag kan alls ännu inte överblicka hela det fantastiska som skett.
Vi har fått upp frågan på bordet. Genom att Sveriges största parti nu tar i frågan har vi äntligen fått upp den på bordet. Problematiken kommer genom detta att medvetandegöras.
Politiker i alla partier tvingas nu att se helheten. Och som Erik skriver kommer det här att ge ypperlig grogrund för samarbete med de andra rödgröna som redan är på banan vad gäller integritetsfrågorna.
Inatt kan jag sova lugnt. Kampen är inte över, vi har mer att göra, men en sak vet jag. En sak gör mig tryggare idag än jag var igår.
Jag har just fått uppleva att demokratin lever inom Sveriges största parti.
Men läs i sydsvenskan om vår verkliga fiende, som givetvis nästlar sig in även på partikongresser. Hela satans upphovsrättsmaffian var där och försökte få sossarna att fatta galna beslut...
* * *
Bloggarna som skrev en motion som med hjälp av ytterligare andra nu rubbar läget lite till det bättre:
Jag försöker få sprutt på mina föredrag, vilket innebär att jag bör, skall, måste göra säljinsatser.
Jag är precis värdelös på det. Jag börjar genast flippra med allt annat och petar i saker jag inte borde sätta igång.
Jag börjar sälja mitt domännamn djingiskhan.com, till en som behöver det bättre, men vad ska jag då ha för samlande namn på mitt obskyra företag? (alltså är försäljningen av domänen bara ytterligare ett hinder jag lägger i vägen för mig själv för att kunna smita till andra saker som jag tycker är mer stimulerande, eller inte lika läskiga).
På fullt allvar sätter jag mig i akt och mening att skapa PR över mig själv, men skriver: "Anders Widén pekar o berättar" som ni kan se här ovan i blogvinjetten.
Till saken hör att jag inte gjorde om blogvinjetten för att få en ny sådan. Det handlade om att fram nytt PR-material till mig själv, så jag kan sälja mig, men jag skriver "pekar och berättar" så jag absolut inte ska kunna använda materialet i de mer seriösa sammanhang jag figurerar i när jag på vägar jag inte begriper ändå lyckas komma ut till dem som jag väl då måste kalla mina kunder. (bara den relationen, att jag skulle ha kunder får det att kännas konstigt i magen).
Kunder är och har varit sådana som Försvarshögskolan, Naturvårdsverket, Vårdförbundet, friskolor som Primrose och teknikföretag som Teknikinformation AB och så vidare.
Hur sjutton har jag klarat mig?
Jag fattar inte.
För jag hatar att skriva pretentiösa saker som att jag håller 'föredrag', än värre 'SEMINARIE'.
Bevare mig väl, men jag går gärna på seminarier som andra håller. Det känns inte fel eller att avsändaren skulle vara pretentiös eller dryg eller någonting.
Jag har hållit på sen 1989 och ännu inte kommit över att jag kan vara den som håller i seminarier. Och har kunder. Och har FA-skattsedel, vilket jag inte ens vill ta upp för det gör mitt liv så komplicerat att jag dessutom måste ha revisor.
Jag vill inget av det där. Jag vill bara ut och träffa människorna och prata och hålla kurser om de ämnen jag råkar kunna. Jag vill inte ha ett företag. Jag vill bara göra grejen och sen dra!
Nå. Närmaste bekymret är att få lite mer fason på min hemsida. Jag är som sagt i färd med att sälja mitt nuvarande domännamn, jag behöver ett nytt och jag måste få lite ordning på den förvirrade websida jag börjat skapa genom att helt enkelt bara kasta upp saker.
Vad kan en sådan filurföretagare som jag ha för namn? domännamn eller annat?
Nu smiter jag igen! I fönstret bredvid ligger dikter och väntar. Ytterligare en sak som jag skriver på blodigaste allvar, men oftast måste göra narr av eftersom jag hatar att vara pretentiös.
Samtidigt har jag otroligt höga och pretentiösa ambitioner.
Någon som anar en inre själslig konflikt av rätt stora mått!
Jag gör det, men väljer att blunda och entonigt sjunga lalalalalala...
* * *
Det är viktigt att jag kommer på banan. Jag måste ha in pengar, annars mår jag pyton.
Jag är helt ointresserad av pengar ur alla aspekter utom en; pengar utgör ett visst mått av imaginär trygghet.
Det är det enda pengar duger till, att skapa en liten löjlig imaginär sköld av trygghet.
Men den är nog så viktig, den illusionen.
Kommer jag på banan träffar jag även mycket folk, en bra månad kan jag hålla föredrag för tusentals.
Jag är illful nog att då och då smyga in små, små anekdoter om tja, FRA och integritet. I själva verket jobbar jag på att omforma delar av mina föredrag så att denna ytterligare form av försåtligt konstruerad låtsastrygghet kan passa in bland mina övriga ämnen.
okontrollerat, måhända felaktigt, sprutat ur amygdala?
Ärligt talat, mina synapser badar i samma förtivlan och räddhågade soppa som rätt som det är leder till partiell galenskap och förvirring.
Var ifrån ska man hämta kraft?
För jag blir kraftlös av att manglas ned
av all denna - på vardagsprosa - skit
Jag tänker på sådana som alltid har setts över axeln, sådana jag inte vågar nämra mig eftersom jag äger hemliga drömmar att bli lika stor som de, dessa som är stora för att de är glada och aldrig någonsin söker efter makt.
Från dem hämtar jag kraft,
alldeles i smyg och smakande deras ord som jag hittar mellan
papperspärmar i ensamhet på min kammare
Det är så jag vid svårt behov läser Allen Ginsbergs utrop:
"Allting är heligt! överallt är heligt!
varje dag är i evigheten. Envar en ängel!"
Tål att tänkas på dagar jag är hatisk. I ögonblicken då jag fantiserar att man borde låta dräpa såna som Åkesson och statsministrar som tvingar på oss all skit som FRA och IPRED...
... sådana vars av skrämselhicka förvirrade tankar håller på att låsa in oss i celler otäckare än
skräckfilm...
På så sätt blir jag fasans spegel, kanske blir vi alla det, men nu ska jag tala om mig själv:
Se hur jag i skrämt läge buntar ihop folk; Åkesson och Reinfeldt!
När jag är riktigt rädd och förvirrad buntar dessutom min hjärna ihop dom med FRA och Datalagringsdirektiv och IPRED och Berlusconi i Italien och Sarkozy i Frankrike. Galna lagar och makthungriga personer - som håller på att bygga ett EU jag inte vill bo eller leva i.
Får jag för mig.
Det är bara att erkänna: Jag är livrädd för vissa redan valda politiker. Jag är livrädd för vissa ännu icke valda wannabee-politiker.
Och jag buntar ihop dom. Och vill döda dom. Och vill kasta bomber på deras byggnader och andra maktsymboler. I alla fall i fantasin. Ännu.
Allt för att få ro, äntligen. En säker och trygg värld med oss saktmodiga kvar och hetsporrarna borta och begravda på säkert djup långt ner i jorden, för evig tid amen...
Det är i sådana stunder jag plockar fram Allen Ginsberg och andra kompisar.
Då tänker jag plötsligt stort. Stort med ord kanske lånade av åter andra diktare, för inte vet jag var jag får de idéer ifrån som lugnar, skänker tröst och kärlek.
I alla fall; när jag för in sådana dikter i mitt av rädsla förgiftade nervsystem krymper varje skitsak ihop till sin rätta proportion
Jag kommer på att det finns oändligt att förnimma och saker därute värda att fylla famnen med.
Mejl kors och tvärs. Rycker ett ur mängden från för mig okända 'gräsrotsossar' som ska till kongressen. Så här skriver D från Värmland:
"...integritetsfrågorna. Jag har fått med mig delegationen på att vi vill ha en skrivning med tyngdpunkt på att inte kriminalisera en hel generation och som bisats pusha för tekniska lösningar för betalning..."
Kampen är intensiv. Vi letar upp likasinnade. Vi stryker i egna motioner och försöker pressa in nya Att-sater i andras, allt för att vinna terräng och mark.
På det lokala planet fick jag oroligt mejl från SH:
"Flera av länets motioner... handlar om upphovsrätt, FRA och IPRED... Till saken hör att jag är rätt kass på området... tanken med ett moratorium känns viktigt. Vi är överens om att partiet borde ta ställning och tydligt berätta hur vi anser att frågorna ska hanteras vid ett maktskifte."
Min huvudsakliga uppgift; att fungera som 'växel'. Jag kopplar ihop för mig okända personer så att de kan samarbeta med varandra inför och även under kongressen.
Vad gäller IPRED är det svårare.
Jag har skrivit 2 motioner i saken.
Modernisera upphovsrätten (I35) är snarlik en motion som Örebro lämnat in. Båda är blaha, blaha. Det mest väsentliga i min version står egentligen före Att-satsen:
"På intet sätt får, som nu gäller genom IPRED1, privata företag vare sig lagra, spana eller sammanställa digital information i avsikt att straffa medborgare. Allt polisiärt arbete, samt utredning och straff skall utföras av staten. Endast så kan vi behålla rättsstaten."
Vad gäller min motion Vårda rättsmedvetandet (I34) så var tanken att den förhoppningsvis kan hjälpa till att få tankearbetet på kongressen att gå åt rätt håll.
Upphovsrätten, som den är utformad idag, gagnar INTE upphovsmannen.
Den gagnar INTE heller samhällsnyttan på så sätt att den tillförsäkrar eller skapar goda incitament att mer kultur blir till, eller ens tillgänglig.
Med dagens långa upphovsrättstider händer följande; förlagen kapar genast genom avtal åt sig den största delen av all ekonomisk vinst. Det är det ena. Det andra är att upphovsrätten av idag övergår i orätta och totalt giriga händer och på så sätt låser och i onödan håller verk borta från public domain i värsta fall i över ett sekel, utan att det gagnar någon.
På papperet är det upphovsmannen som fortsätter att inneha rättigheten, men all väsentlig vinst går till branschen, en bransch som mer än något annat liknar en oligopolmarknad. Det gäller musik, litteratur, film. Allt.
"Vårt förslag är fem år, eftersom merparten av alla distribuerade verk tjänar in försumbara eller inga summor efter denna tid."
Om jag synar den nisch jag själv är intresserad av består den av författare och förlag som vill något mer med sina alster än att boken inom loppet av 5 år säljer i miljoner exemplar (för att sedan försvinna). Det finns förlag som ger ut smala böcker i små volymer, böcker som ibland på sikt kan sälja något lite mer - och denna i mina ögon intressantaste nisch suddar Piratpartiet ut med sitt kortsiktiga femåriga förslag. (Det händer att författare får vänta på en löjligt liten betalning i 14 år, efter säg till 5:e lilla reviderade upplagan. (Det handlar då om symboliska korvören för flera års jobb till författaren).
Låt oss gå vidare från den punkten. Låt oss en kort sekund förstå att det finns fantastiska förlag som mot alla odds ger ut smått udda författarskap, sådana som får den mänskliga tillvaron, det vi kallar civilisation, att resa sig åtminstone någon ynka millimeter över djurriket, i vart fall i våra egna ögon, utan att för den skull göra oss elitistiska. (Fast jag undrar när jag läser Åkesson och Hägglund, inte ens chimpanser är så korkade, får jag för mig).
Jag tänker på ofta små tappra förlag som ger ut, men innan dess redaktörsmässigt förfinar, men också till svåröverstigliga kostnader översätter böcker av exv Martin Buber som i jämförelse inte alls säljer vare sig tiotusendelen lika fort eller mycket som sådana mer i media kända figurer som Jan G eller Liza M.
Jag är aningslös vilka problem Dualis förlag brottas med för att kunna ge ut Martin Buber. Dualis ger ut 2-3 böcker per år, att jämföras med de 150 bestsellertitlar, spökskrivna kokböcker med TV-kändisar på omslaget, världskända miljonsäljande amerikanska deckarförfattare, låtsasreligion-thrillers av Dan Brown och så vidare som Bonniers pumpar ut till varje bokrea (typ) och där varje titel som inte ger tiotals miljoner i vinst räknas som något man inte längre vill lagerhålla, men väl låsa så att ingen annan kan ge ut grejen, i de fall man råkat få vantarna på rättigheterna.
Författare som penetrerar svåra ämnen som kan komma att höja det mänskliga värdet hos oss alla är i behov av tålmodiga förlag, vilka alltid har funnits, långt innan Chris Andersson fiffigt nog extraherade ur en vanlig försäljningskurva det som gestaltar det viktiga i livet hos alla som inte bara vill höra hits eller läsa det alla andra läser; "Long Tail"
Detta för att visa på endast en av svårigheterna med att ånyo godtyckligt bestämma en ny längd på en sådan liten sak som exv upphovsrättstiden.
Varje förändring av en futtig liten regel eller lag får oanade konsekvenser.
Man kan verkligen undra varför bokbranschen håller emot...
Google ger dem och oss alla en underbar tjänst.
Edit:
DN:s ledare resonerar kring Google books som ett plufsigt fyllo som letar ledtrådar i sina egna spyor medan Mats Söderlund i samma tidning visar att Googles avtal är avsevärt mycket bättre än vad Bonniers ger sina författare.
Jag gissar att Bonniers ilska bottnar i att Google satt fingret på en öm punkt. Av de 60 000 titlar Dag Wetterberg talar om tillhör en majoritet författarna och Bonniers har låg eller ingen ersättning alls att hämta där.
När de nu lanserar egna e-boksavtal är villkoren betydligt sämre än Googles. En enkel jämförelse:
Googles avtal är inte exklusivt, författaren behåller rätten att göra vad man vill med sina texter. Bonniers kräver ensamrätt.
Författaren kan när som helst begära att Google plockar bort hans eller hennes böcker. Bonniers avtal låser författare på livstid, och författarens arvingar ytterligare en livstid. Google ger författaren 63 procent av intäkterna. Bonniers ”erbjuder” 24 procent.
Till sist känner sig Nicklas Noterar sig tvungen att reda ut begreppen så att DN:s ledarredaktion om möjligt kan bringas till åtminstone nödtorftig insikt och kunskap i ämnet. Nicklas avslutar:
När DN skriver så okunnigt om avtalet riskerar de just att ytterligare föda de konspirationsteoretiker som inte vill se något annat än en mäktig medieaktör som använder sin egen plattform som megafon för sina kommersiella intressen. Det hör till saken att jag inte tror att det är detta vi ser, men jag behöver en annan förklaring till den massiva okunnighet och brist på vilja till analys som dagens ledare visar upp.
Annars riskerar DN att förlora en hel del trovärdighet, tyvärr.
Även Mårten Schultz ställer sig frågande till DN:s ledarsida och påminner oss om hur DN bara för några år sedan genom dagens immateralrättsliga monopol lyckats tysta en motståndare:
I vilket fall är ledarens rubrik talande. ”Digitalt monopol”. Saken är att upphovsrätten (liksom andra immateriella rättigheter), så som den idag hävdas av upphovsrättsorganisationer, i sig är ett legalt monopol. Immateriella rättigheter är de facto ett konkurrenshinder: Det hindrar ju andra än rättighetsinnehavaren från att komma in på den relevanta marknaden. DN:s ledarsida har inte varit främmande för att bredbent försvara denna monopolställning. När en politisk tidskrift för sju-åtta år sedan återpublicerade en ledarkrönika från DN i faksimil för att bemöta den kritik mot tidskriften som DN:s krönika innehöll, så lät tidningen stämma meningsmotståndaren. Och vann. Förstås. DN hör till Sveriges idag ledande medieimperium. Tidningen kan, för att citera tidningen kulturchef, ”driv[a] sin sak med hjälp av dyrköpt juridik, som verkar för deras sak”. Upphovsrätten kvävde en meningsmotståndares röst.
Det värsta man kan känna i en kamp är resignation. Men jag tillåter mig att känna exakt det idag.
Snart ska det röstas i kammaren. Den kammare vi borde vara så stolta över, men som riksdagsledamöterna själva skitar ned allt de kan.
Jag och mina vänner i Internautvärlden har givetvis vetat om det länge. Riksdagsledamöterna vet inte vad de ska rösta om, ens i viktiga frågor. Eller kanske är det så att det främst är i viktiga frågor kapaciteten inte räcker till, en tanke som öppnar för än mer ödesmättad resignation.
Vi som arbetat med Riksdagssvar.se har i över ett års tid vetat att kammaren kanske inte alltid begriper sig på de frågor de ska rösta om.
Idag konstaterar Svd åter att så är fallet. Till och med de som sitter i det utskott som har hand om saken är aningslösa, en säger till Svd:
"Jag får vara ärlig och säga: Jag vet inte." Det är socialdemokraten Peter Jeppssons ord.
Alltså är han partikamrat till mig och jag är givetvis glad över att Peter är ärlig. Det hedrar honom, men det kastar samtidigt ett skarpt ljus över det fatala i situationen:
Visserligen kommer han att följa oppositionen och rösta NEJ. Men han gör det inte för att han är insatt i den fråga som debatterats mest upprört i Sverige det senaste året. Han röstar NEJ för att partiet säger så.
Eftersom han ingenting vet, utan passar på frågan, har han i ett år lyft en lön om 54.500 kronor i månaden, utan att en enda gång konfrontera majoriteten från Alliansen i försvarsutskottet med en enda fråga, eller ett enda argument.
Jag måste fråga; vad har du gjort hela året som var viktigare än att åtminstone någon timme läsa in dig på FRA-problematiken Peter?
Vad innebär ett förtroendeuppdrag för dig?
Är du medveten om att du från mig och mina vänner i riksdagssvar.se fått minst 6 mejl med frågor kring FRA? Vi sände dem inte för att vara elaka, utan just för att du skulle få en chans att läsa på lite.
Kanske har du rent av fått upp till 16 mejl, som påminnelser från oss att du borde läsa på. Vi vet inte så noga för vi diarieförde tyvärr inte från början alla mejl vi skickade.
Trots minst 6 mejl har du inte svarat oss alls. Du har negligerat mig och mina kamrater.
Till slut fick vi ett "gruppsossesvar" så att säga. Det var inte vad vi ville ha. Vi medborgare ville försäkra oss om att ni, var och en, läste på lite, var insatta.
Det gav ni fan i.
På sitt sätt förlåt, Peter. Att jag använder just dig som varnande exempel på hur en politiker INTE bör sköta sitt uppdrag.
För i sanningens namn måste jag ge hela försvarsutskottet underkänt för det arbete man bedrivit det senaste året.
SvD illustrerar idag med klarhet så att envar kan se att kunskapsluckorna i försvarsutskottet är enorma.
Som hastigast. Är mest AFK. (Hinner dock mejla inom SAP, där vi fortsätter att bereda väg för motionen om moratorium för alla integritetskränkande lagförslag till kongressen).
Läser i DN Camilla Lindberg (FP) kanske lägger ned sin röst medan Karl Sigrfid (M) enligt DN säger att han ska rösta Ja.
Ett JA till lagklustret i sin nuvarande orediga form gör mig ytterst besviken. Samtidigt är jag aningslös vilken sorts maktutövning statsminister Fredde begagnar sig av inom sitt parti. Av tidigare voteringar, särskilt den vid omröstningen kring FRA 18 juni verkar det inte vara så fritt och 'liberalt' som man skulle kunna önska. Då närmast hotades Karl av sin partiledare tillika statminister.
Oppositionen S, MP och V har skrivit en gemensam motion och vill riva upp FRA-lagen (DN).
– En sån här viktig lagstiftning måste man gå till botten med. Därför säger vi att man ska riva upp den och tillsätta en ny utredning, säger Peter Jonsson (S), ledamot i försvarsutskottet.
Samtidigt tror Peter Jonsson att människor är beredda att acceptera en signalspanande underrättelseverksamhet om de uppfattar att den till exempel leder till bättre skydd för svenska soldater i internationella uppdrag.
– Vi har sagt hela tiden att en underrättelseverksamhet måste finnas. Men det måste ske under såna förhållanden att det ger trovärdighet hos det svenska folket, säger Peter Jonsson.
Svd konstaterar att den uppdaterade/sminkade FRA-lagen inte tystar kritiker. Tidningsutgivarna oroar sig över meddelarfriheten och läkare vill fortsätta att ha sekretess på sina mottagningar, bara för att nämna två exempel på de problembilder som kommer i lagkonglomeratets spår. Även psykologförbundets ordförande. SvD
En dag kvar. Postar bloggvägg som jag snappat från Farmorgun:
Jag passerade just gränsen till Norge när jag såg tummen. Jag saktade in, tar alltid upp liftare, fast man inte vet, kanske tar en risk. Den här hade blå jacka, kornblå basker och en cykel. Det var vad jag visste när jag stannade.
Det visade sig att hon var från Tjeckoslovakien. Till Norge hade hon kommit som utbytesstudent och fått plats på Skjeberg Folkehøjskole. Hon ville bli journalist, fick nu möta norska ungdomar som till skillnad från henne var vana vid att få tala och tänka fritt.
Den här dagen hade hon cyklat de dryga två milen till Svinesund. Jag undrade om det var för att handla. Jag visste att människor från de gamla öststaterna inte hade mycket pengar. Hon skakade på huvudet, skrattade till och började berätta. Hon hade gett sig av tidigt på morgonen, sedan cyklat fram och tillbaka över bron hela dagen. Visst är utsikten magnifik, tänkte jag, men att cykla fram och tillbaka en hel dag, är det inte lite överdrivet?
- Du förstår inte? frågade hon som om hennes cyklande var självklart.
- Nej, svarade jag förvirrad.
- Jag har cyklat en hel dag fram och tillbaka mellan två länder. Fram och tillbaka.
Föga imponerad nickade jag och log snällt, tänkte: Du skulle har varit vid treriksröset. Där kan du stå i ett land, pissa i ett annat och spotta i ett tredje.
- Inga militärer. Ingen gränspolis som hindrar och förnedrar mig. Inga maktdemonstrationer från killar som nyss kunde ha varit mina klasskompisar. Inga vapen!
Jag svalde, försökte hinna ikapp, ta in, sa:
- Du cyklade över bron fram och tillbaka...
- För att känna friheten blåsa genom håret. Släppa händerna från styret och vinka till den. Förra året störtades kommunismen i mitt land. Jag har aldrig i mitt liv kunnat göra det här. Jag har aldrig upplevt frihet. Alla har talat om den, jag också, men jag har aldrig fått känna på den. Jag är 20 år. Förstår du?
Jag satt svarslös, knockad av denna intensivt lyckliga varelse som fått uppleva och mer än jag exakt visste vad hon menade med frihet.
Frihet är inte något banalt som generat mumlas fram vid politiska högtider. Frihet är att släppa händer från styret och vinka till den.
Utan att bli stoppad. Utan att hindras. Utan att förnedras. Vi var framme vid skolan och jag släppte av henne. Hon satte sig på cykeln och var iväg innan jag hann säga allt jag ville säga Jag vinkade så som vi vinkar lite tafatt i sådana lägen med min ena hand. Hon tillbaka, lyftandes båda händerna högt i luften och skrattandes som hon var en naturlig del av hela världen.
Jag körde vidare, omtumlad, tänkte på dem som var livrädda för henne. De som mördade och fängslade, de som i arbetarstatens namn förvandlade sina medborgare till slavar.
Vad var de rädda för? En flicka som släpper händerna från styret och vinkar?
_____________________________
Berättelsen är Anders Nilssons. Jag har utan lov remixat och förstört hans berättelse ur livet. Jag gjorde det för att visa att "Copywrong-lagarna" (läs IPRED:s lagkluster och knytningar till upphovsrätt mm) är fel, samt för att åtminstone på ett abstrakt plan visa vad frihet kan handla om.
Frihet är inte FRA på Internet och de kontroller IRL man nu vill genomföra på alla områden i samhällskroppen.
Texten ovan gestaltar flera aspekter av frihet.
Vad är frihet för regeringen?
Vad är frihet för riksdagen?
Det återstår 3 dagar för de till namnet liberala i majoritet att grunna på det.
(Och ja, den som 'levt' texten och den som remixat den är båda gräsrotsossar. Sorgligt om vi ska vara mer liberala än majoriteten i riksdagen, kan jag på något sätt tycka...)
Det finns djupt gående samarbetsavtal med USA som förklar varför FRA-lagen så skyndsamt tvingades igenom.
Från regeringshåll är man tyst. Förutvarande försvarsministrar i Socialdemokratiska regeringar är lika tysta.
Man anser att samarbetet är viktigt, rentav så känsligt, att det i Sverige ligger på Försvarsministernivå, vilket regleras i Artikel 4 i det troligen senaste avtal som tecknats. På andra sidan Atlanten är det Statssekreteraren för vetenskap och teknologi i Förenta staternas ministerium för nationell säkerhet som håller i trådarna.
Här är avtalet som reglerar hur USA och konungariket Sverige ska ha utbyte av teknik, information, experter och personal, till skydd för den nationella säkerheten. Sveriges regering beslutade den 29 mars 2007 att man skulle gå med, och det trädde i kraft den 13 april 2007 i Washington efter undertecknande av Mikael Odenberg, Sverige, och Michael Cheroff, USA.
Tillsammans ska man "motverka pågående och väntad terroristverksamhet". Det är målet.
USA är i full färd med att bygga sitt världsomspännande nät för informationsinhämtning, Echelon. Man har haft större ambitioner än så och velat bygga ett system kallat "Total Information Awareness", men det stoppades av kongressen 2004.
Naturligtvis finns dessa krafter och viljor kvar, att skapa just "Total Information Awareness".
Lagarna kring FRA handlar om storpolitik.
USA, (den nu bankrutta supermakten) kan inte ha hela skandinavien och Ryssland, kanske även stora delar av norra Europa som en blind fläck på den globala informationskarta de anser sig behöva för att hålla oljepriserna nere och dollarn uppe.
Att vara blind, att inte se, höra eller kunna avlyssna verkliga eller drömda fiender runt hela globen är ett scenario USA inte kan tolerera.
USA har inga vänner i världen. USA har bara intressen. Därav det närmast paranoida behovet av information.
Som bekant har Ryssland sänt starka protestsignaler mot våra planer kring FRA. Så mycket som åttio procent av rysk digital trafik kan passera Sverige. (Svd 9 juli 2008)
Förutom att massavlyssning inte visat sig vara effektivt för att förhindra vare sig brott eller terrorism, förutom att det strider mot vad en stat ska utsätta sitt folk för och att man utplånar den så av alla politiker i ord omhuldade integriteten, så är detta förmodligen det största strategiska misstag Sverige kan göra.
Det ökar istället för att minska hotbilden och vi får svårare att skaffa nya vänner i framtiden.
USA:s utrikespolitik är väldigt sällan konfliktlösande. USA:s intressen i världen gör istället att deras utrikespolitik tenderar att bli konfliktdrivande. (Korea, Vietnam, Chile, Honduras, Venetzuela, Cuba, Nicaragua Iran, Irak, Afghanistan, Indonesien...)
Därför blir projekt som FRA och Echelon i sin nuvarande utformning kontraproduktiva. I vart fall vad gäller att stoppa eller skydda mot terrorism eftersom USA har visat en stor tendens att använda informationer i andra syften än att lösa konflikter.
Däremot är FRA och Echelon utmärkta redskap för att åsiktsregistrera, religiöst, sexuellt eller på annat sätt klassificera den egna befolkningen. Alldeles strax varje människa på jorden.
Det hade varit smakfullt av Sveriges regering att fråga sin uppdragsgivare folket om vi vill vara med att hjälpa USA att trappa upp misstänksamheten och därmed indirekt konflikterna i världen, eller om vi vill hitta en annan och mer fredlig väg till samförstånd.
Det finns bättre sätt att spana på och lokalisera den enstaka terroristen eller brottslingen än att scanna all världens elektroniska privatpost.
________________
Mitt upprop till riksdagsmännen med fem dagar kvar:
* Fråga våra regeringsrepresentanter, (S) och M-ledda vad de har hållit på med och vad de håller på med vad gäller FRA och USA.
* Fråga vad det är för värld man vill skapa tillsammans med USA när man bygger ut FRA:s kapacitet till massavlyssning och enligt avtal delar teknik, kunnande, personal och information till av USA ledda projekt som Echelon.
* Fråga dig själv: Vill du vara med att stifta en lag som medför fullkomligt oöverblickbara konsekvenser för all vår framtid i den globala byn?
__________________
* Se främst Artikel 3a, - 3i i avtalet, samt artikel 6.
I ena stunden sägs att vi ska lite till den nya underrättelsedomstol som ska inrättas. Men den underkänns.
I sista rummet måste vi lita till att varje myndighet som ska hantera informationerna gör rätt. Har det rena mjöl i påsen som man kan förvänta av en myndighet.
FRA:s egen chef, Ingvar Åkesson, är ofta helt ärlig. Han mörkar inte problematiken, han sade i en intervju den 18 juni:
"Man kan inte garantera någonting när det gäller mänskliga aktiviteter".
FRAs egen historia visar på en del, vad ska vi kalla det i sammanhanget, flagranta mänskliga brister - eller total nonchalans?
Man har registrerat uppgifter om ett hundratal svenskar i strid mot Personuppgiftslagen
Att lämna till FRA att kontrollera sig själv känns med andra ord inte helt tryggt.
En annan sak. Jag hade uppskattat om man varit ärlig och talat om vad FRA i själva verket handlar om. Varför saken har skyndats fram på odemokratisk väg och förmodligen även i strid med vår egen grundlag.
Varför säger man inte som det är, att det handlar om teknik och informationsutbyte med bland andra USA:s säkerhetstjänster?
I det senaste samarbetsavtalet, signerat i april 2007, och därmed helt i tiden med den brådska som rådde med att genomföra FRA hänvisas även till ett avtal av 29 juni 2006 som handlar om samarbete kring vetenskap och teknologi. På sitt sätt vill man forma detta nya avtal på en liknande god bas av samförstånd. (Så tolkar jag det i vart fall efter rask skumläsning: http://www.state.gov/documents/treaties/84486.pdf
Det kanske mest graverande samarbetsavtalet (som jag hittills hittat) mellan Sverige och USA, dess försvar/krigsmakter, det som undertecknades hela två gånger, först i Washington den 10 mars och sedan i Stockholm den 22 april 1997 visar på vidden av samförstånd och samarbete.
Enligt Artikel III "Scope of the work" i avtalet sägs att parterna har följande gemensamma önskan: "1. The scope of work for this TRDP Agreement shall encompass research and development collaboration on basic, exploratory and advanced technologies the maturation of which may lead to the development of technologically superior systems in the mid-19990s an beyond"
Det hade varit klädsamt, om regeringen ville tala om vad det handlar om. Vad det ska leda till och användas till och i vilket syfte.
Men inte ett ord till förklaring.
Det är som med Tsunamibanden. Vi, uppdragsgivarna och betalarna av alla dessa kallas, får inget veta.
___________
Edit: Den 19 juli skrev jag ett inlägg som länkade till ovan dokument. Då fungerade länkarna, så icke nu. Är det någon som vet hur man jagar fatt i cachade dokument får ni gärna ge länkar till det i kommentarsfältet.
Det finns ett dokument jag hittat hos regeringen.se som helt motsvarar ett av de amerikanska dokumenten ovan.
Avtalet rör samarbete om teknik och informationsinhämtning av hemlig art. Det rör även immaterialrätt.
Det står i klartext, artikel3c att man vill "integrera eller anpassa parternas nationella säkerhetsteknologi för att spara utvecklingskostnader".
Artikel 3e: "Att utveckla en ansats för att identifiera gemensamma prioriteringar, inklusive områden för forskning genom samarbetsaktiviteter.
Artikel 3i: Att erbjuda likvärdig tillgång till statligt finansierade eller understödda program och anläggningar för besökande forskare och experter och likvärdig tillgång och utbyte av information utrustning och material.
Man har alltså i avtal reglerat att "experter" från USA får stövla rakt in på alla våra anläggningar som håller på att inhämta information genom att massavlyssna svenska folket.
Ska vi bli glada över att 'våra' experter enligt avtalstexten även får ta del av vad Amerikanska staten spanar på hos sin befolkning?
Vi lever under en borgerlighet som i retorik påstår att de strävar mot mitten, att de vill bli "det nya arbetarpartiet".
I denna retoriska strävan, från moderaternas sida, håller ett tidigare stort och frihetligt parti på att gå under, centern. Jag betraktar även folkpartiet som fullständigt sönderslaget.
För var finns det frihetliga? Det liberala parat med gott omdöme och lagom stort socialt ansvarstagande?
Det ser ut som om Moderaterna kannibaliserar sina mindre bröder, men icke. Centern och folkpartiet förtvinar eftersom ren och skär makthunger driver deras toppar att i alla lägen samarbeta med moderaterna.
Allt för att hålla ihop Alliansen.
Allt för att kunna påstå sig vara regeringsduglig.
Centern och Folkpartiet betalar ett högt pris genom att gå med på Moderaternas retorik, men främst förlorar de på att gå med på den politik som bedrivs.
Oavsett vad Moderaterna säger strävar de inte alls mot den sorts politiska mitt som under de senaste 50 eller hundra åren har växt fram i Sverige, en sorts socialliberal tanke där vi ska ha så stor personlig frihet som möjligt, parat med en välfärdsstat som fungerar bra utan att kosta alltför mycket, men framför allt inte lägger sig i medborgarnas liv, än mindre spionerar på dem.
Att centern röstade JA till det oöverskådliga lagkonglomerat som kallas FRA-lagen och ger staten rätt att massavlyssna hela folket går över de flestas förstånd.
Det är ännu oklart vilka myndigheter som ska få åsiktsregistrera, politiskt registrera, religiöst eller sexuellt eller folkgruppstillhörighet- klassificera och vad allt man nu säger sig behöva göra för att trygga rikets säkerhet.
Förlåt, man säger inte "Rikets säkerhet", det vore retoriskt fel, man säger: "din och min trygghet".
Nyligen tillfogade Krisdemokraterna (DN) att de vill upprätta register över samtliga kvinnor som genomför abort. De har inte klargjort vad ett sådant register ska användas till, men just på denna punkt höll sig övriga partier i Alliansen liberalt alerta. Man sade nej till förslaget av integritetsskäl. Det tackar vi för.
Men IPRED släpptes igenom, vilket åter måste slita sönder hjärtat på varje sann centerpartist som allt från bondeförbundets tid har slagits för den lilla företagaren, det decentraliserade och folkbildande alternativet i outtröttlig kamp mot allt vad elakartad storkapitalism och oligopol och monopol kan heta.
För varje normalt begåvad människa tar det högst tjugo minuter att googla i ämnet för att förstå att IPRED är oligopolet nöjesindustrins våta dröm. För att inte tala om upphovsrätten som man vill förlänga långt över det absurdas gräns, vilket skapar, just det, monopol på idéer och verk, vilket C alltid sagt sig inte vilja ha.
I fråga efter fråga dödar C sig själv. Samma sak gäller folkpartiet, men de väljer med sin partiledare i spetsen en annorlunda väg, de tävlar om att bli mest populistisk i någon form av katederdisciplin, eller ska vi kalla det värdekonservatism, inte bara i skolan, utan det ska gälla ute i samhället bland invandrare och andra som är i utanförskap.
Nej just, förlåt. "Utanförskapet" har aldrig existerat och vilka grupper som ingick vet vi inte heller eftersom det aldrig redovisats, bara att utanförskapet hade en siffra som ibland var så stor som 1,5 miljon.
Man är nu i färd med att sudda begreppet från sina hemsidor. Vi går mot rekordarbetslöshet och då passar det inte att statsbäraren talar om utanförskap inför nästa val.
Vi har djup depression. De krympande partierna i Alliansen vill också få folk till urnorna. Olika företrädare känner panik, vill profilera sig, samtidigt som man vill flytta fram positionerna för att skydda sig mot det okända, som nu känns extra hotfullt. Eller är man bara korkad?
Nå. I namn av att vilja hjälpa en svag grupp, invandrarkvinnorna, för man fram sitt förslag.
Företrädare för det parti som borde vara liberalast av liberaler kliver fram och säger att de vill förbjuda Burka i Sverige. All heder åt Roger Tiefensse, (C) gruppledare som helst hade sett att motionen aldrig väckts och som "livbåten" och andra liberaler uttrycker det: "Det är inte liberalism, det är den unknaste formen av konservatism där alla skall vara stöpta i samma form. Det är inte frihet, det är att försöka tvinga någon att följa ens egen bild av frihet.
Vi har fått en situation där två tidigare anständiga liberala partier som tävlar om vilket som kan vara mest värdekonservativt i sin framtoning. Man börjar rent av tävla med så aparta spelare som Sverigdemokraterna.
Folkpartiet, (Svd) vars ledning för länge sedan lämnade partiets arv och liberala hållning bakom sig eskalerar numer i märkligheter. Man deklarerar att man vill göra sig till allmän smakdomare över folks huvuden och trycka ut vilken kultur vi ska anamma, vad vi ska läsa och lyssna till för musik. Vad vi ska tycka om.
Jag känner oro.
På ett lite hattigt och ännu ostrukturerat vis har det utanförskap som den borgerliga alliansen slutat att tala om fått ett nytt ansikte.
Man vill och lagstiftar på fullt allvar så att man ska kunna avlyssna hela befolkningen. Man vill föra register över bögar, politisk tillhörighet, trostillhörighet, särskilt om de skriver Allah i sina mejl, antar jag.
Man vill förbjuda klädesplagg som kvinnor bär och man vill välja ut vilka kulturyttringar som ska falla oss i smaken.
I denna stund fick jag en budkavle från "Mitt i steget" där han skriver; "Det här är vårt land", underförstått; oavsett var du råkade bli född på jorden. Till min glädje ser jag att en moderat, Kent Persson, lade upp budkavlen i ett tidigt skede.
Som tidigare i internetrelaterade integritetsfrågor gäller samma sak nu. Alla goda krafter måste samarbeta mot det korkade och förstockade.
Tvärt emot alla de kringskärande lagar som de borgerliga vill genomdriva - och som vi ännu är osäkra på var socialdemokraterna riktigt står - måste vi öppna oss för världen.
Vi måste lära oss och förstå att vårt land är i behov av goda kontakter med samtliga andra kulturer. Vi är minst. Vi utgör en försumbar droppe i oceanstora andra kulturer.
Vi är ynka nio miljoner.
Vi är helt beroende av att ha goda realtioner med Kina. De är en miljard.
Vi är lika beroende av att ha stabila relationer med den kultur som jag här lite slarvigt väljer att kalla den muslimska. Islam utgör grovt skattat en miljard av jordens befolkning och är växande.
Varje dag ber en miljard muslimer i världen att deras barn ska må bra, att mormor inte ska vara sjuk, att det ska gå bra i skolan, att man ska få mat, att det ska bli fred.
Oavsett om man väljer att betrakta denna miljard människor som en kulturell och spännande tillgång, en fantastisk handelspartner, eller som en gigantisk marknad så utgör varje invandrad muslim eller kines eller indier, eller pakistanier eller vem det nu vara må, en otrolig kontaktyta och öppning till den andres kultur.
Jag borde, antar jag, som de tidigare namnge vilka jag hoppas ska föra budgavlen vidare, men gör det inte.
Istället vänder jag mig till hela den politiska rörelse som för mig framstår som den mest frihetliga och toleranta på dagens politiska scen i Sverige.
Jag uppmanar varje piratpartist att efter eget tycke föra budkavlen vidare.
Det handlar om vår globala frihet på nätet och AFK.
Forne Cat Stevens konverterade till Islam och agerar nu bro mellan två kulturer.
Tack folkpartiet, äntligen begriper jag var skon klämmer!
Jag har inte riktigt förstått men det slår mig nu, som en sammanfattande tanke; att konservativa, i grunden reaktionära människor, alltid varit förfärade över den ostyriga "ungdomen" och det nya.
Allt nytt är för själar disponerade på sådant vis skrämmande - och har alltid varit i alla tider.
Deras rekationer låter heller inte vänta på sig; upp ploppar det ena lagförslaget efter det andra att tillrätalägga, hägna in, förbjuda, bestraffa.
Tyvärr verkar det vara så att samtliga i riksdagen sittande partitoppar tycks ha reaktionära hjärtan, alldeles oavsett att de i de flesta sammanhang kan få sina läppar att påstå att de bekänner sig till och älskar att yttra ord som "frihet" och "utveckling".
Men varken nuvarande FRA-lagskonglomerat, IPRED, Datalagringsdirektiv eller för den delen, det nya folkpartistiska förslaget att man ska lista våra främsta kulturyttringar har vare sig med frihet eller utveckling att göra.
Det finns två undantag i riksdagen och de utgörs, häpnadsväckande nog, av Miljöpartiet och Vänstern.
Övriga partiers ledningar har visat sig mer än ospänstiga, man frestas säga stockkonservativa, och de kommer att leda oss rakt ut i fördärvet om vi inte lyckas att antingen välta bort dem från makten, eller också vända partiernas inriktning - och den revolutioen måste då ske internt i varje parti.
För all tydlighets skull bör jag kanske erkänna var jag själv står politiskt:
Jag har alltid varit anarkist och förfäktar därför i alla lägen personlig frihet och integritet till det yttersta, men det må ske i ett samhälle som genomsyras av total solidaritet och samarbete.
Jag förfäktar därmed inte den konstlade frihet som ges i en totalt avreglerad marknad med så kallad "fri konkurrens" som jag mer betraktar som ett krig alla mot alla utfört med ekonomiska medel, som när som helst kan slå över i sitt lite mer vansinniga ansikte, det våld människan uttrycker när hon drar ut i väpnat krig.
På det globala planet tycks det mig som detta i mina ögon faktiskt avskyvärda missbruk av ordet frihet råder; alla slåss mot alla, om olja, om pengar, om makt, men främst är det den rika världen som slåss mot den fortfarande fattiga och mer resurssvaga, men som råkar ha olja.
Våra makthavare envisas med att hålla världen väldigt långt borta ifrån "peace love and understanding", om man säger så. (Något som jag däremot upplever i hög grad när jag ger mig ut på nätet och leker Internaut vid min dator).
Delvis därför har jag aldrig varit medlem i ett parti, aldrig ens röstat, för jag har tyckt att våra ställföreträdare som valts till makt och härlighet ideligen upprepar samma gamla förstockade beslut, att konkurrens och krig är bättre än solidaritet och samarbete.
För att få en plattform, vilket jag tidigare saknat, gick jag för tre år sedan in i det socialdemokratiska partiet, främst för att kunna bekämpa dem som jag då såg som de mest stockkonservativa, alltså Alliansen, dels för att driva och lyfta fram frihetsfrågor inom (S), alltså försöka hjälpa Sveriges största parti att i denna tid hitta sin inneboende progressiva kraft.
För så anarkist jag är måste jag erkänna att (S) genom historien genomfört fantastiska och framåtriktade "befrielser" som löst bojorna för stora skaror människor, för att inte säga mest hela befolkningen. Samtidigt lyfte man detta fattiga nedsupna eländiga skitland som över en miljon människor flydde i sin nöd, till att bli ett av världens ledande vad gäller just frihet, valmöjligheter, utbildning, rikedom.
Med detta i backspegeln står jag och svajar och är vansinnigt förbannad och förtvivlad över att det satans sossepartiet till vissa delar stelnat i en illasittande reaktionär skrud.
Samtidigt ser jag att jag inom (S) har hittat många kompisar som lika gärna skulle kunna varit Pirater, Centerpartister (av åttiotalssnitt för då skrev CUF pamfletter som idag ser mer vänster ut än vänstern själv), miljöpartister, och som sagt vänster.
Pirater, fortfarande liberala Centerpartister, fortfarande liberala Folkpartister och sist men inte minst fortfarande progressiva socialdemokrater:
Vi har ett styvt jobb framför oss. Vi måste välta bort de stockkonservativa från makten.
Vad de än med läpparna säger sig bekänna vill de FRA, vill de IPRED, vill de datalagra allt för att de är så fruktansvärt rädda.
Det verkar inte som om den folkpartistiska ledningen hört talas om mångfald, att det kan leda till något mer berikande än att en av folkpartiet utnämnd elit i ena änden sitter och avlyssnar folket och i den andra änden matar samma folk med rätt sorts tycke och smak.
Jag har därför ett förslag till folkpartiets ledning. Börja googla på ordet long tail. Där någonstans kan vi skönja att både marknad, konstnärliga uttryck, tycke och smak är på väg att forma sig till något som är långt mer mångfasetterat och vackert än någonsin en kanon med den vackraste och bästa vilja i världen någonsin kan eller kommer att forma i den mänskliga historien.
Världen går i rasande fart mot större valfrihet och rikedom. Folkpartiet reagerar ryggmärgsvis och vill genast, förminska, låsa in och förstöra den naturligt framväxande friheten.
_________________
Om någon undrar varför jag inte texten nämner krisdemokraterna beror det på att de är och alltid varit så förstockade att de är bortom all räddning, men annars ligger givetvis detta nya folkpartistiska förslag helt i linje med krisdemokratiska förslag. Även moderaterna har tyvärr en sådan övervikt åt fel håll vad gäller frihetsfrågor att de för överskådlig tid inte är spelbara. Inom det partiet gör man nu allt för att spotta på Gösta Bohmans minne som partiledare och de frihetliga ideal han stod för.
Som författare är min verklighet förlagd till skrivbordet. Det jag inser alltmer är att det inte finns någon avgörande skillnad mellan verklighet och fiktion.
