Vi genomlever precis nu en svår finansiell kris. När jag möter personal på arbetsförmedlingen i min hemstad, Östersund, säger de att vi ännu har det ganska bra i vår region. Vi har alltså inte på långa vägar nått botten.
Ändå. Trycket ökar för varje dag på alla kommuner i länet. Skatteunderlaget minskar med varje arbetstillfälle som går förlorat eftersom varje arbetstagare som blir arbetslös får så mycket lägre ersättning från A-kassan att både köpkraften minskar, men också skatteintäkten till kommunen.
Varje arbetslös köper alltså mindre i de lokala affärerna, samt levererar in mindre skatt än tidigare.
Det är möjligt att finansminister Borg har ordning på sina statsfinanser, men det beror på att underskotten i nästan samtliga Sveriges kommuner förvärras i snabb takt. Medvetet eller omedvetet trycker regeringen ut allt ekonomiskt ansvar så att det hamnar på kommunerna, men också på de som har det sämst ställt i samhället.
SvD tog häromdagen upp hur det delvis går till, men min sammanfattning blir att kommunminister Mats Odell (KD) är helt iskall och oberörd inför fenomenet. I samma andetag som han påstår sig anse att kommunerna ska vidmakthålla välfärden stryper han det statliga stöd som tidigare regeringar hjälpt kommunerna med.
Den sammanlagda effektten (något förenklat) blir att staten har tvingat A-kassorna att höja avgifterna, men samtidigt betalar staten i sin tur ur ut mindre i A-kassa och drar även in bidragen till kommunerna som nu tvingas hjälpa allt fler arbetslösa med socialbidrag.
Regeringen slår mot våra kommuner från två håll. Man minskar skatteunderlaget och man ger samtidigt mindre bidrag till kommunerna. Ändå kräver man att de ska upprätthålla välfärden.
De människor som också råkar ha oturen att bli arbetslösa först kommer också troligen att innan krisen är över tvingas in i en situation där de måste söka socialbidrag och därmed lastas kommunerna än mer.
* * *
Igår gjorde jag mitt andra besök på arbetsförmedlingen. Eftersom jag drivit ett sk hobbyföretag har jag haft en rent helvetisk brevväxling med både min A-kassa och Försäkringskassa. Det har tagit större delen av min kraft och tid den senaste månaden. Jag tror nu att vi rett ut att jag är berättigad att få stöd genom det som hos Arbetsförmedlingen kallas
"Jobb och utvecklingsgarantin".Insatsen består av tre faser:
1) Kartläggning och jobbcoatching i max 150 dagar.
2) Praktisk arbetsträning (fas 1+2 max 450 dgr)
3) Långvarig samhällsnyttig verksamhet.
Om jag fattade saken rätt finansieras fas 3 genom att man går på socialbidrag.
Det här är alltså det paket regeringen med vars hjälp Reinfeldt vill föra Sverige in i framtiden. Vi ska strax se hur det fungerar i praktiken.
* * *
När jag kom till Arbetsförmedlingen igår var det så proppfullt att man inte kunde ta sig genom foajén. Det var som tunnelbanan i rusningstid. En handfull företag var där och hade några jobb att erbjuda, därav trängseln.
Efter att ha armbågat mig fram genom hopen kom jag till det rum jag anvisats till. Vi var totalt 17 stycken som samlats. Alla hade vi förlorat eller hade inte rätt till A-kassa och skulle nu omhändertas i det förmedlarna själva förkortade till "jobbgarantin". Jag har de senaste 20 åren betalat in min A-kasseavgift, men eftersom jag varit korkad nog att bedriva "hobbyföretag" framför att söka anställningar, så har jag ingen rätt till A-kassa.
Samtidigt, hade jag inte betalt in avgiften hade vare sig A-kassan eller Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan ansett att jag hade någon grund för att få vara med i "jobbgarantin".
Hade jag inte betalt denna på sitt sätt i mitt fall rätt onödiga avgift, hade jag hamnat rakt hos socialen nu.
Efter en timme visade det sig vad 20 års betalande av A-kassa i mitt fall var värd:
a) Jag måste släcka mitt företag och istället ta anställningar om jag nu får uppdrag i mitt företag.
b) Jag blev hänvisad tre jobb, där samtliga ska finansieras av skattebetalarna.
* Skogsvårdsstyrelsen ville ha någon händig och snickarkunnig arbetsledare att göra något ute i skogen.
* Östersunds stora festkommitté som varje sommar stänger av hela stan och ordnar fyllefest för 40.000 aspackade besökare ville att jag skulle hjälpa till och arbetsleda staketbygget.
* Och det var företagarna i ett industriområde som ville ha en arbetsledarkunnig person som kunde hålla reda på de övriga arbetslösa som ska städa området gratis åt dem.
Accepterar jag inte anställningar av den här arten riskerar jag att slungas rakt in i socialbidragsberoende.
* * *
Det är fler än jag som anser att regeringen Reinfeldt med detta kvaddar mer än de bygger. Det värsta är att man med berott mod, (eller är det omedvetet?) slår sönder livet för stora grupper människor. Många tror att innan krisen vänder kommer hela 12% att vara arbetslösa.
Vi skulle istället kunna bygga för en bättre framtid. Finanspolitiska
Rådet konstaterar att arbetsmarknadsutbildningen bör utökas, vilket
DN skriver om.
Det är givetvis en väg att gå. Att istället för att frisera arbetslöshetssiffrorna och göra en fiktiv arbetsledare av mig som ska styra över horder med andra arbetslösa där vi alla äger helt andra kompetenser än det vi för tillfället tvingas till att göra.
Historiskt har jag inte varit värst förtjust i S-märkta lösningar. Men faktiskt försöker man nu i opposition komma med konstruktiva förslag och i
SvD redovisar Sven-Erik Österberg och Ylva Johansson huvuddragen:
"Arbetsförmedlingen ska reformeras i grunden. Arbetslöshet drabbar idag långt fler grupper än förr och de arbetslösas behov kan idag se väldigt olika ut. Dagens arbetsförmedling har inte möjlighet att möta dessa olika behov. Att matcha människor till jobb handlar också alltmer om att ge människor stöd att utveckla sina unika möjligheter genom utbildning. Därför vill vi ersätta Arbetsförmedlingen med en kompetensförmedling . Arbetsgivarna ställer allt större krav på specialkompetens hos dem som söker arbete. En uppgift för Kompetensförmedlingen ska vara att få fram den efterfrågade kompetensen."
* * *
I mitt särskilda fall har jag försökt att hålla liv i mitt "författarhobbyföretag" genom att åka från Malmö i söder till Kiruna i norr för att hålla bland annat skrivkurser.
jag har gjort det i sådan grad att mitt företag nu har ett underskott på 102.000 kronor.
Jag ser en entusiast som vill hjälpa människor att använda och upptäcka svenska språket. Arbetsförmedlingen ser det också, vilket bekymrar mig. Vi är fler intelligenta människor som ser att jag har en kompetens som skulle kunna vara nyttig.
Igår träffade jag hela fyra stycken empatiska och trevliga arbetsförmedlare.
Men de är satta av regeringen att köra ut mig att bygga staket kring fyllefestplatser.
Varken de eller jag ser en vettigare lösning, för det är så regeringen byggt upp regelverket.
Enligt regeringen ska jag absolut inte kompetensutvecklas inom det jag är bra på.
Jag är fenomenal på att hålla entusiasmerande skrivkurser. Snart bygger man ett fängelse i Östersund. På fängelser vet man att det finns en fruktansvärd överrepresentation av dem som har dyslexi. En broblembild jag själv brottades med i skolan.
En problembild jag ofta arbetar med på våra skolor.
Vi har fått fler invandrare i Östersund. Jag skulle inte kunna ge dem de första lektionerna i svenska, men jag skulle kunna komma in efter en säg en termin och köra några av mina halsbrytande skrivövningar med dem.
Men det vill inte statsminister Reinfeldt.
Och så såg det ut där i rummet på arbetsförmedlingen när jag såg mig omkring bland mina olycksbröder och olyckssystrar som nu skulle skickas ut i vettlösa projekt. Där satt människor med en rad kompetenser de skulle kunna utveckla, bara man gav dem möjlighet.
Grejen är att Reinfeldt skapar ett ekonomiskt incitament åt mig på det personliga planet. En ekonomisk morot. Det är för min egen del långt mer ekonomiskt förnuftigt att gå med på att bygga fyllefestplatsstaket än att driva mitt eget företag vidare. Ett företag som på sikt skulle kunna hjälpa Sverige att bli en grad mer kompetent.
Min privata kamp står alltså där. Jag har statsminister Reinfeldt rakt framför mig.
Jag kan inte hjälpa mig. Blodet sväller i mina ådror. Jag tänker: Jag ska överleva den jäveln så att jag kan pissa på hans grav.
